Definiciones
verbo
Ver conjugación ▶transitivo
- Acción resultado de fabricar, hacer o edificar cualquier cosa.
 
| afrikáans | doen, maak, pleeg, vervaardig, bedryf, bedrywe, begaan | 
| albanés | konstruktoj | 
| bretón | sevel | 
| búlgaro | строя, изграждам, изградя | 
| catalán | construir, installar, fer | 
| danés | bygge, konstruere, indrette, aflægge, gøre, lave | 
| esperanto | konstrui, instali, fari | 
| feroés | gera, smíða, byggja, gera | 
| filipino | gawín | 
| finés | rakentaa, tehdä | 
| francés | construire, bâtir | 
| frisón occidental | konstruearje, dwaen, oanmeitsje | 
| gaélico escocés | dèan | 
| hebreo | לבנות | 
| húngaro | épít, esinál, tesz | 
| islandés | byggja, smíða, innrétta, gera | 
| italiano | costruire, commettere, fare | 
| japonés | 建設する | 
| malayo | buat | 
| neerlandés | aanleggen, bouwen, construeren, aanleggen, fitten, installeren, maken, aanmaken, bedrijven, doen, uitbrengen, uitrichten, uitvoeren | 
| noruego bokmal | bygge, innrede, gjøre | 
| papiamento | konstruí, instalá, hasi | 
| polaco | budować, robić, czynić | 
| portugués | construir, edificar, erigir, fazer, formar, executar, cometer, confeccionar | 
| rumano | construi, clădi, înălţa, instala, face | 
| ruso | возводить, делать, сделать | 
| sranan tongo | bow, du, meki | 
| sueco | bygga, inreda, inställa, göra | 
| turco | etmek, yapmak | 
| zulú | -akha, -enza |